Bestämde mig idag för en långpromenad till Stråken.
När jag skall fota soluppgången kör jag dit. Ibland kör jag
bara så långt som man egentligen får köra och går resten för
promenadens skull. Nu tänkte jag gå hela vägen hemifrån.
Jag visste sedan tidigare att det inte var plogat de sista 500
metrarna, men hoppades att snön skulle ha sjunkit ihop och töat
så pass mycket att det gick att gå där.
Lite jobbigt blev det allt, för grusvägen var hal och när jag pulsade i
snön bar skaren mig i mindre än en sekund och snön nådde halvvägs
upp till knäna. Fick stanna och tömma stövlarna var tionde meter ungefär.
Tre och en halv timme senare var jag hemma igen. Trött men nöjd. Roligt att
få se sjön på vintern också. När jag tog den här bilden stod jag på
en brygga och hörde vatten porla under mig.
en brygga och hörde vatten porla under mig.
Sol, fågelkvitter och porlande vatten -
det måste väl vara tecken på att våren närmar sig?!
det måste väl vara tecken på att våren närmar sig?!
110206 12:46
Känner igen mig väl i berättelsen,man blir lite lurad när man ser barmarken på åkrarna,men kommer man ut i skogen är det inte mycket som försvunnit av snön.Skön bild.
SvaraRadera